Viktuppgång
När Hannes vägdes 15 aug vägde han 5690g och hade bara gått upp ca 500g på lite drygt 1 månad. Jag började ju då fundera på om han fick i sig tillräckligt med mat osv. Vi har nu låtit han få 1-2 mål ersättning om dagen vilket har fungerat bra och jag ser att han får i sig tillräckligt. Jag var därför väldigt nyfiken på att se hur mycket han gått upp och vi var på BVC i måndags. Han väger nu 6930g och har då lyckats gå upp 1240g på en månad! Haha! Duktig pojk :) Dubbelhakan och knubbe-låren är ju bara för gooooa! På längden hade han växt 3 cm och är nu 63 cm lång.
Det händer mycket nu och det senaste är att han börjat vända sig från mage till rygg. Rygg till mage har han inte riktigt kommit på än men han lägger sig gärna på sidan så det är nog inte så långt borta. Han har också börjat hitta sina fötter när han ligger på rygg. Tidigare har han hittat sin fot när han satt i bumbon och liksom hängde fram för att ta på den men nu också när han ligger ner. Han vill gärna äta på foten och blir lite frustrerad när han inte når och drar i sockan så den åker av eller blir vääääldigt lång ;)
Idag har vi haft en riktigt fullspäckad dag som började vid 10 med mamma/barn häng med vänner. Vid kl 16 var det dags för återträffen med föräldrargruppen som aldrig blev av sist. Väldigt roligt att träffa alla och höra deras berättelser om förlossningen samt se alla bebisar som låg på jäsning senast vi sågs :) Efter denna träff tog vi oss en sväng till handbollshallen för att heja på tjejerna. Så Hannes och jag har flängt runt hela dagen.
Det var en väldigt trött och hungrig kille i bilen hem kl 20.00. Tänkte att han skulle klara sig hem för han hade vart så go och glad innan. Icke då! Han började gråta lite smått i början av bilfärden och jag började fundera på att stanna för amning men kände att, äh, det är inte så långt kvar hem. Gråten blev värre och tillslut var han jättearg/ledsen och jag ville bara komma hem så vi kunde sätta oss i lugn och ro i soffan. Stå ut tänkte jag, han överlever. Självklart ska det just denna kväll vara asfaltering av väg ca 5 km hemifrån och vi fick stå och vänta i minst 5 min men det kändes som en evighet med ett hysteriskt barn i bilen. Nästan hemma somnade han till men snyftade lite i sömnen och det gjorde ont i hela mammahjärtat. Väl hemma fick han äntligen tutten och somnade vid den efter en stund.
Imorgon kör vi mamma/barn gympa igen och vi får se om han sköter sig lika exemplariskt som sist :)
Kommentarer
Trackback
