April går mot sitt slut och maj ska ta sin början. Snart är det ett år sen vi för första gången satte foten på Sahlgrenska reproduktionsmedicin. Hoppfulla var vi! Det är vi fortfarande men det har varit ett tufft år med många käftsmällar och smärtor. Fler kan det bli. 

 

Väntar fortfarande på en blödning som vid spraystart på CD 20 bör komma som vid tid för nästa mens. Det var i fredags. Under min första behandling kom den på samma dag som beräknat. Tog ett graviditetstest igår men det visade såklart inget så det är väl bara att vänta. Har den inte kommit på torsdag så får jag nog ringa Sahlgrenska och höra vad de säger angående saken. 

 

Trevlig Valborg på er! 

Än så länge har hon inte kommit på besök. Jag orkar egentligen inte vara hoppfull för jag vet hur det kan bli och förmodligen kommer sluta. Ändå finns det alltid en gnutta hopp varje månad om att det faktiskt kanske går ändå. Tyvärr har den gnuttan hopp grusats sönder allt för många ggr. 

 

Annars sprayar jag på och hoppas på att det snart är v 21. 

 

 

Spraydag 7 och tant röd bör komma på besök när som helst. Jag hoppas innerligt att hon får förhinder och inte dyker upp på fleeera månader.  

 

 

Mitzi ❤ 

Brukar passa på att gosa av mig när jag är hos mina föräldrar med denna superkeliga gosekatt.  Jag och min sambo kommer tyvärr aldrig kunna ha husdjur med päls då han är allergisk :/ 

Befinner mig just nu i ett regnigt Göteborg. Jag är ledig idag och tog mig en låååååång härlig sovmorgon. Har absolut inga problem att gå upp tidigt när jag ska till jobbet utan det är nästan värre när jag är ledig. Då får jag släpa mig upp för att inte sova bort hela dagen. 

 

Klockan 15 är det åter igen dags att bli stucken. Jag ska på akupunktur. Vi bestämde oss för att testa en gång till. Förra gången var det ju samband med en frysåterföring så vi kände att vi ville testa det i samband med "färskförsök" också. Vad gör man inte för att få uppleva sin dröm. 

 

Igår skulle M och jag till Ikea för att köpa badrumsmöbler. I bilen till Gbg känner jag en klump i halsen och stora tårar börjar rinna ner för kinderna. Känner mig bara SÅ ledsen helt plötsligt. Vill först vända och åka hem igen men biter ihop och får i mig lite mat vilket gör mig på lite bättre humör. 

 

Vet inte om det kan vara en biverkning av sprayen eller att jag utsatt mig för både barn och gravidmage kvällen innan. Förmodligen en kombination. Så ledsamt och frustrerande att denna "sjukdom" ska komma och påverka mig socialt. Att inte kunna umgås med mina vänner på det sätt jag vill. 

 

Kom åtminstone iväg till Ikea och fått köpt det vi skulle så det var ju bra! 

 

Ovissheten. 

Att jag inte har en aning om när detta jävliga kapitel ska ta slut och ett nytt kan ta sin början. 

 

Jag har suttit och kollat igenom kort som tagits under ca 3 års tid. Tid då vi har kämpat. Många roliga kort från diverse fester och jag ser glad och lycklig ut. Glad trots att vi möttes av tant röd månad efter månad. 

 

Nu tror jag inte att jag ser lika glad ut på bild längre. Faktum är att det inte tas så mycket party bilder längre. Varför? Jo, för de allra flesta av vänner som var med på de olika bilderna lever nu andra liv. De lever familjeliv eller är på väg mot familjelivet. Samtidigt som de gläds över en ny tid i deras liv står M och jag och tittar på. Försöker se glada ut, men egentligen gråter vi. 

Dag 2 med Suprecur och än så länge inga känningar av vad som kan vara biverkningar. Det är förmodligen för tidigt ändå. 

 

Idag har det vart handbollens dag vilket innebär att alla lag i vår klubb klär ut sig och spelar mot varandra. F01 var luciatåg och jag som ledare fick agera lucia och mina spelare var tärnor, tomtar och stjärngossar :) mycket fint!

 

Älskar att våren är här! Solen skiner och fåglarna kvittrar. Jag ligger på mammas och pappas altan   och slappar samtidigt som solen faktiskt värmer.  Ikväll blir det grill. Underbart! 

Nu är nässprayen Suprecur ihop meckad och alarmen satta! En "puff" i vardera näsborre 3 ggr om dagen. 

Det är med blandade känslor jag nu går och lägger mig. Imorgon startar IVF nr 2. 

 

 

Efter ca 45 min kom jag fram till Sahlgrenska. Hatar telefonköer och jag är förmodligen inte ensam. 

 

Nu var min spray start framflyttad till fredag 19/4 så imorn behövs inga alarm sättas. Ska bli skönt att vara igång igen och på väg mot målet. Hoppas hoppas hoppas det vill sig denna gången! 

 

 

Har i skrivande stund suttit i 30 min telefonkö till Sahlgrenska , suck! SVARA!

Måndagen går mot sitt slut och jag har varit helt slut hela dagen. Anledning? Handbollscup hela helgen. 

I fredags åkte jag tillsammans med mina 19 01:or till Alingsås för att spela potatiscupen. Eftersom vi var så många hade jag anmält två lag så det var mycket att hålla reda på :) som tur var följde J med och hjälpte mig. Spelmässigt gick det ok, inte sist iallafall :) 

Jag tror att tjejerna hade en superbra helg för cup var iallafall något av det bästa jag visste när jag var yngre. Så mycket minnen jag har från den tiden då sova på luftmadrass var toppen! 

 

Då det har vart fullt upp hela helgen har jag inte tänkt någonting på ofrivillig barnlöshet och det har vart så skönt! I veckan går tankarna inte att styra bort då det är dags att börja IVF nr 2 . Ska ringa Sahlgrenska imorgon för ordination och info. Börjar spraya på onsdag! 

 

Sist gång reagerade jag inte något nämnvärt på sprayen men det finns väl inga garantier på att hela behandlingen kommer att gå lika smärtfritt som sist även om jag såklart hoppas på det. Förra gången var man så taggad och att misslyckas fanns inte på kartan! Nu är man medveten om att misslyckas går och orolig på ett annat sätt. Vi får se hur det går helt enkelt. 

Godnatt! 

Har precis pratat med Sahlgrenska och den här gången gick det mycket bättre! Fick pratat med en tjej jag pratar med mycket förut och som KAN sitt jobb. Hon förklarade att läkarna har varit sjuka mycket och att de ligger efter med ordinationen. Jag låg på plats nr 12. Jag berättade också att jag har en helt oöppnad suprecur kvar sen förra behandlingen som jag skulle kunna börja med och det gjorde henne lättad tror jag :) ifall inte läkarna skulle hinna ordinera. 

 

Som det ser ut nu ska jag börja spraya på onsdag om en vecka men hon ringer mig på måndag för definitivt besked. Tack! Precis så jag vill bli bemött. 

En riktig skitdag går mot sitt slut. Vill bara sova så man slipper tänka och framförallt gråta. Hoppas jag drömmer något bra. Godnatt! 

I fredags ringde jag sahlgrenska för att berätta att jag nu är redo inför nästa IVF. Trodde jag skulle få en dag då jag kunde starta med sprayen och att de skickar hem papper om hur nästa behandling kommer se ut. Men nej. Istället får jag prata med en kvinna som verkade ha noll koll. Hon kunde i princip inte göra någonting och jag måste ringa tillbaka nästa vecka. Jag var så förbannad! Det gjorde ju inte saken bättre att jag hela dagen gått med en klump i halsen och kämpat för att inte börja gråta. Varför svara om hon ändå inte kunde hjälpa mig med någonting? Suck. Får ringa tillbaka imorn igen.

 

Inatt föddes en flicka. Mitt första kusinbarn. Glädjen och sorgen blandas i en konstig mix av känslor.

Stort grattis kusinvitamin till er dotter <3

Avundsjuka är en känsla. Känslor är mycket svåra att kontrollera, så även avundsjuka. Den känslan kommer numer över mig titt som tätt. Den får mig att känna ilska, bitterhet och framförallt skam. Skam över att känna som jag gör. En smutsig känsla som på något vis känns förbjuden. Ofta blir jag ledsen. Ledsen över att vi  just nu inte för uppleva det andra får. Att känna avundsjuka över något jag absolut inte kan påverka får mig även att känna maktlöshet. Att jag tappat kontrollen över mitt eget liv, min kropp. 

 

Jag blir irriterad på mig själv när jag känner avundsjuka. Jag är ju innerst inne glad för andra och hade situationen sett annorlunda ut hade jag hoppat av glädje. Men just nu döljs min glädje för andra av min sorg. En sorg så svart och tung att det mesta hålls tillbaka. Jag verkligen AVSKYR att känna så här!

 

Jag kan inte på något sätt påverka hur slutet en dag blir på den här historien. MEN jag kan göra allt som står i min makt att det slutet blir så bra som möjligt. Förhoppningsvis blir det ett lyckligt slut. Ett slut med ett mål som min sambo och jag haft länge. Att få hålla om DIG. 

 

Resan är inte slut än. Än får vi inte kliva av färdmedlet, för ändstationen är inte nådd. Resan har hittills gått över höga berg och djupa dalar och det kommer den fortsätta att göra. Jag kommer att få hålla i mig hårt för att hänga med till slutet. Det kommer säkert kännas som jag är på väg att ramla av ibland. Då kommer jag krampaktigt hålla i och försöka ha blicken framåt. För långt där framme är vårt mål. Där är DU <3