Idag startade bebis och jag dagen med en promenad i solen.

Vi välkomnar v 37 med en minst lika underbart solig dag :) 

Startade dagen vid 07.00 då min mage skrek efter frukost. Vid 9 blev det en kaffe ihop med lillasyster på mammas och pappas altan. Så härligt att sitta i solen och titta ut över det spegelblanka havet. 

Blev ytterligare en kaffe med vänner och barn vid 11. Inte alls så tokigt att vara ledig sådana här dagar :)

 

Efter lunch ihop med mitt ❤ kröp tröttheten på och jag sov nog i 1.5 timme innan det var dags att åka till handbollsträningen. Det var min sista träning för den här säsongen så nu får den andra tränaren köra de sista träningarna innan sommaruppehållet. Ska försöka vara med på en avslutning i mitten på juni när bebisen har kommit. Nästa säsong får vi se hur det blir. Jag kommer inte kunna släppa det helt utan är väl med lite i bakgrunden men utan något större ansvar för träningar osv. Det här är 5.e säsongen jag har tränat tjejerna så det är svårt att släppa taget helt :)

Idag bestämde vi oss för att ta bilen upp till NÄL där vi har tänkt att föda. Vi har aldrig varit där så vi ville testköra dit och även se hur lång tid det tog. Det tog ca 45 min och nu har vi full koll vart vi ska och var vi parkerar osv. Åkte sedan till överby köpcentrum och dit åker,  enligt BM från föräldrargruppen, många par som kommit till förlossningen men anses inte vara i full gång och  behov av rum än. Då går de ofta på överby för att få igång det istället för att åka hem igen. Jag undrar hur många som kollade in min mage och tänkte att vi var just ett sådant par ;)

 

Underbara sol ☀

Sitter ute i grushögen där tanken är att en altan ska finnas i år någon gång. Får passa på att sola lite nu innan det blir för varmt. Som höggravid märker jag av att solen tar på krafterna mycket mer än innan. Mathias sover fortfarande efter att ha varit på svensexa hela dagen igår. Han var väl hemma vid 04.00 imorse så jag tänkte att han allt kan få sova lite :)

 

Igår fick bebisen en pyssling! Stort grattis Sandra och Johan till er dotter :) 

Behöver jag säga att man längtar extra mycket när man ser dessa små liv se dagens ljus. Fler bebisar beräknas komma i veckan om de är punktliga. Babyboom 2014!

Såg programmet "livet på BB" för en stund sen. Kunde inte hålla tårarna borta och tanken på att vi inom kort kommer vara med om samma sak är häftigt! 

 

I tisdags var jag som en zombie och i onsdags mådde jag heller inge vidare. Mådde lite illa hela dagen och kände mig allmänt konstig. Tror det kan bero på att bebis tryckte upp mot revben och lungor hela dagen.

Men igår torsdag fick jag äntligen ny energi och jag mådde toppen. Kändes som magen sjunkt lite och jag kunde andas igen samt svullnaden i fötterna hade gått ner. Under torsdagen kände jag mig knappt höggravid alls och energin fanns där.

 

Att må bra under hela torsdagen får jag nog sota för nu. Klockan är 03.00 och jag har knappt sovit något för det är totalt omöjligt när bebis rumpa och fötter spjärnar ut så det känns som jag skà spricka. Obehagligt! Hittar ingen bra sovställning alls och allt är mest jobbigt. Jag vill sova! 

 

Har gått upp och lagt mig i soffan för att försöka skona Mathias från allt stånkande och jämrande så fort jag vaknar efter några minuters slummer. Får göra ett nytt försök här. Godnatt eller snart godmorgon. Suck! 

 

Idag har jag allt lite mer energi än under gårdagen :)

Påskhelgen har varit toppen med massa handboll! Alla tjejerna var såååå nöjda och ville verkligen inte åka hem i måndags. Det har varit långa dagar och jag har kämpat på. Vaggat fram mellan hallar, bussar och skolor ;) Tur att vi bokat hotell 2 nätter så jag fick lite lugn och ro + en riktigt säng.

Titta vad jag fick!

Nu är jag åter på svensk mark. Kom hem igår vid  kl 19. 5 intensiva dagar har det varit och nu är jag helt slut! Mina fötter har samlat på sig så mycket vätska att de ser ju inte riktigt kloka ut :/ Så idag blir det till att vila så jag uppdaterar mer imorgon. 

 

Påsken 1999 var första gången jag tillsammans med mitt handbollslag åkte till Rödspätte Cup. Det är en handbollsturnering i Fredrikshamn, Danmark, som pågår under hela påsken. 

Jag var 12 år och väldigt förväntansfull. Tänk att få vara borta på cup i hela 4 nätter och i ett annat land dessutom! Under åren blev ju detta en tradition vilket även min familj involverades i då de ofta kom över och hejade. Jag spelade cupen varje år fram tills jag var 17 år och det var alltid en av årets stora höjdpunkter! År 2005 var senast jag var där men då som ledare för min lillasysters lag sen har jag vart över och tittat  påskafton 2008. 

 

Men imorgon är det dags igen! Det är första året för laget jag tränar, F01. Så det är nog 15 väldigt förväntansfulla 12/13-åringar som somnar ikväll och deras ledare är näst intill lika uppspelt ;)

Ska bli roligt att få återuppleva denna härliga turnering även om det numer är vid sidan av planen. 

 

På fredag kommer Mathias över och vi bor på hotell i två nätter. Tänkte att fyra nätter på luftmadrass och höggravid var väl lite att ta i. Så jag nöjer mig med 2 ;) Skönt att ha Mathias där OM bebis skulle bestämma dig för att komma vilket jag verkligen inte hoppas på. H*n får väldigt gärna vänta tills vi är på svensk mark igen :)

 

Glad påsk alla läsare!

Klockan är 05.15 och jag har snart vart vaken i 2 timmar, suck. 

Var uppe och åt en frukt och försökte somna om men utan reultat. Spelat slut på mina liv i candy crush, och nu sitter jag i soffan framför tv:n och tänkte att jag lika gärna kan blogga lite. Mathias sover gott men snart ska han upp till jobbet och då får jag lite sällskap :) Hände liknande förra veckan och då försökte jag gå och lägga mig igen när han åkt till jobbet vilket resulterade i sömn till 10.30. Jag kan ju hoppas på något liknande idag.

 

Idag välkomnar vi v 35 och jag börjar känna mig väldigt gravid :P

Stor, tung och inte så rörlig. Bebis bökar på i vanlig ordning och känslan av att spricka infinner sig flera gånger per dag. I fredags fick jag även erfara att hjärna vs kropp inte riktigt samarbetar. Min hjärna ville dammsuga, tvätta golv, skura toaletter, tvätta, stryka m.m men min kropp höll inte riktigt med. Svårt att acceptera men jag jobbar på det! Man får göra så gott man kan och orkar helt enkelt. Jag ska ju faktiskt inte ha hem kungafamiljen på besök!

 

I torsdags fick vi uppleva en av våra juklklappar, Rock of Ages.

Mathias föräldrar gav oss, samt hans bror och fru,  biljetter till denna musikal + middag innan.

Det blev en mycket trevlig kväll med god mat på Texas Long Horn och en grym föreställning. Bebis fick sig en rejäl dos med rockmusik och jag hoppas h*n gillade det :) M's mamma var så söt och blev lite orolig för bebis så jag fick låna hennes jacka och ha över magen för att förhoppningsvis dämpa lite av ljudet. Måste bara säga en sak, Per Andersson! Han gjorde halva föreställningen och stundtals skrattade jag så tårarna sprutade. Han är inte klok :) !

 

 

 

 

OJ OJ OJ vilken kväll det blev igår! Kan fortfarande inte sluta le :)

Jag ska ta det från början...

 

Min lillasyster jobbar i en leksaksaffär och hennes chef är kusin till vår mamma. När jag var inne och pratade med min syster för ett par veckor sedan så blev det även att jag pratade med mammas kusin då hennes dotter, alltså min syssling, också väntar barn ca 3 veckor innan oss. Vi pratade angående graviditeterna osv och helt plötsligt säger hon: hur gick det på den där shower grejen förresten? Jag såg hur min syster blev helt stel i hela kroppen och sa lite tyst: det har inte varit än! Stämningen blev sådär och hon försökte prata bort det lite men jag hade ju redan fattat. De planeras en babyshower för mig. Wow! Det hade jag inte förväntat mig! Tråkigt att det blev avslöjat :/ Skrev sen till min syster att jag ska försöka glömma vad som sas och jag vet ju inte när? var? hur?

 

Har sedan inte funderat jättemycket på det men ibland har ju tanken slagit mig. Undra när eller kanske det inte blir något nu när jag vet? 

 

På lördag fyller en av mina närmsta vänner år. Vi har handbollens dag då och kommer tillbringa större delen av dagen i handbollshallen. Därför bjöd hon oss vänner på kaffe/tårta på onsdagen (igår). Jag själv hade ett föräldrarmöte med F01's föräldrar angående en cup vi ska på över påsk och skulle komma lite senare till kalaset. När jag åkte till mötet ringer Mathias och berättar att han åker med en annan till kalaset så slipper vi ha två bilar där och jag påminner honom nog 3 ggr om att slå in paketet till Jessica (som fyller år) för det hann aldrig jag.

Efter mötet skyndar jag mig till Jessica eftersom jag var lite sen och jag tänker att nu möter jag säkert de som har barn i dörren för de måste väl hem och sova, kl var 19.30. När jag kommer in genom dörren tänker jag först: konstigt att ingen sitter i soffan, som man ser rakt fram från hallen. Det var ju ganska många som tackat ja och får alla plats vid bordet i vardgasrummet som jag inte ser från hallen? Jessica står i köket och säger att de ska precis börja fika för de väntat på mig vilket jag också för en sekund tyckte var lite konstigt men snabbt glömde bort. Reagerade också på att jag inte hörde några 'killröster' men var lite halvstressad för att tänka på det så mycket. 

 

När jag kommer in i vardagsrummet och börjar vinka för att heja på de som är där ser jag ca 8 mobilkameror riktade mot mig och min första reaktion är att hoppa åt sidan och typ gömma mig för det är ju Jessica som fyller år och ska fotas, inte mig! Jag kommer knappt ihåg vad som hände just då men först såg jag bara de jag redan förväntat mig skulle vara där och det tog ett tag innan jag såg att mina systrar, mamma och svärmor också var där och då förstod jag. Lyckades ju tyvärr missa den fina banderollen de hängt i taket som ni ser på bilden.

Så man kan säga att jag blev totalt grundlurad och hade inte susning om att det skulle ske just då. Var 100% inställd på att jag skulle på kalas :) Så de lyckades fruktansvärt bra med att överraska mig trots att jag visste att det förmodligen skulle bli en babyshower, någong gång.

 

Sen var det kaffe och massa kakor! De som var där fick skriva ner på lappar vad de trodde för kön, vikt, längd och födelsedatum. Lapparna får jag med mig till BB för att läsa när bebis kommit :)

Jag fick en helt fantastiskt fin blöjtårta med massa roliga saker i samt andra paket.

I tisdags em/kväll var vi alltså på sista träffen med föräldrargruppen. Den här gången var en sköterska från bvc där och informerade lite om deras jobb. När vi fött vårt barn ska vi kontakta dem så kommer de på hembesök. Känns skönt då jag tror att första tiden spenderas mest hemma med att försöka komma in i föräldrarrollen. Vilken stor förändring det kommer bli! Spännande!

Vi pratade också mycket om vad som händer efter barnet är fött. Så som att moderkakan ska ut, barnet ska undersökas, vägas, mätas, hitta bröstet, bli förflyttade till BB osv. Massa nyttig information tycker jag.

 

Det pågår tydligen en debatt mellan socialstyrelsen och barnmorskeförbundet angående om barnet ska sova i egen säng eller inte. Socialstyrelsen menar på att barnet ska från första början sova i egen säng då de sett en liten liten minskning av risken för plötslig spädbarnsdöd. Barnmorskorna håller inte med och pratar för hud-mot-hud vård första tiden då nyfödda har svårt att hålla temperaturen. Ligger de då med pyjamas i egen säng har de svårt att hålla värmen och då de inte har så mycket mat i magen första tiden kan det ta onödigt mycket energi från dem. Personligen tycker jag hud-mot-hud vård verkar bra mycket vettigare (och mysigare), för statistiken för plötslig spädbarnsdöd kan väl ändå inte vara skyhög ändå direkt? Att få ha vår bebis i bara blöja innanför kläderna känns mer rätt + att då behöver man ju faktiskt inte ha massa bebiskläder med till BB ;)

 

Igår var jag hos min barnmorska på besök för att kolla så vi mår bra :) 

Först pratade vi en hel del och sen var det dags att undersöka magen. En barnmorskestudent var också med så först kände barnmorskan på magen + mätte och sen var det studentens tur. Bebis ligger med huvudet ner men det är ruckbart. H*n vet vilket håll h*n ska ut iallafall :)

När hjärtljuden skulle mätas var bebis förmodligen lite uppretad av allt klämande och petande att hjärtljuden låg väldigt högt och h*n rörde sig för fullt. Barnmorskan bestämde att vi skulle gå till labbet och ta blodtryck, vikt och blodsocker för att sedans mäta hjärtljuden igen och hoppas på att bebis lugnat ner sig lite.

Mitt övertryck var lite högt tyckte BM 125/85 + att jag ökat en del i vikt vilket förmodligen beror på vätska. Fick lämna ett urinprov som såg bra ut men BM ville att jag skulle vara uppmärksam på symptom som huvudvärk och yrsel. Allt för att en havandeskapsfögiftning ska undvikas eller upptäckas så fort som möjligt.

Hjärtljuden togs sen igen och då hade bebis lugnat sig lite och de låg på 144slag/minut.

 

Har under förmiddagen tvättat de kläder, påslakan, lakan, täcken, kuddar m.m vi köpte till bebisen igår. 

Idag styrde vi bilen mot Ullared för ännu mer shopping :-) mestadels till bebis men det blev allt lite annat också. Vi hade en lista på saker vi skulle handla men det är märkligt hur lätt man kan sväva iväg och helt plötsligt är vagnen full med saker som inte alls stod på listan :P 

Det var första gången Mathias var där och vi valde nog en bra dag för det var inte knöfullt med folk och det verkar inte vart en skräckupplevelse för honom :) 

Innan vi skulle betala gjorde vi en liten gissning vad kalaset skulle hamna på och när vi betalat kunde vi glatt se att vår gissning var 1000kr mer än vad det kostade. Alltid skönt när det är åt det hållet!

Idag har vi varit och hämtat vår vagn + babyskydd.

Min första vecka som mammaledig börjar gå mot sitt slut. Eller kan man kalla det för mammaledighet redan nu? Nu är jag ju inte sjukskriven längre utan är ledig för att jag ska bli mamma. Hur som helst har jag väntat på det här sååååå länge. Tänk att jag trodde denna vecka skulle infinna sig redan år 2010 men ack så fel jag hade.

Nu så här 4 år senare börjar jag ändå acceptera vår resa mer och mer. Kanske det faktiskt är så att saker och ting händer för en orsak? Det kanske var så att vi skulle hinna klart med huset osv? 

De första 1,5-2 åren som ofrivilligt barnlösa ,då jag var 23-25år, tycker jag nog så här i efterhand var bra att vi inte var gravida (även om ett barn självklart skulle vara välkommet och vi försökte). För de åren fick vi tagit vara på tiden som två och kunde festa och åka iväg på roligheter utan att något satte stopp. Det var nog först efter 25 som iallafall jag kände att jag började lida av den ofrivilliga barnlöseheten. Det året började IVF karusellen snurra och barn föddes och blev till på löpande band runt omkring oss. 

 

Men det löste ju sig tillslut :) 

Jag är ganska nyss fyllda 27 år och om ca 7 veckor kommer vårt efterlängtade lilla knyte <3 Lycka!