Tack och hej!

Inser att jag var väl optimistisk när jag i förra inlägget trodde på ett sista inlägg redan veckan efter :S så 2 här månader senare.... Jaja...nu ska det skrivas i alla fall.

 

Jag började blogga strax efter att vi misslyckats med vår första insättning på vårt första IVF försök. Att starta bloggen var främst för att kunna skriva av mig och få ur mig en del känslor men även för att minnas. Man förtränger sådant som är jobbigt så är det bara. Jag ville kunna gå tillbaka och läsa hur allt gick till och hur främst jag, mådde under den jobbigaste tiden. För att nu så här i efterhand när vi lyckligtvis nådde vårt mål kunna klappa mig/oss på axeln och känna fasen vilken resa vi gick igenom! Ofrivillig barnlöshet, behandlingar m.m + ett husbygge på det. Vi klarade det! Vårt förhållande klarade det! Utan några som helst problem får jag faktiskt tillägga. För hur jävligt det än kändes vissa stunder så svajade aldrig tron på att vi skulle klara det och vårt förhållande blev starkare än någonsin. Tillsist fick vi ju flyttat in vårt hus och strax därefter flyttade Hannes in i min mage.

Vår så efterlängtade lilla Hannes <3

 

Under resans gång har jag även märkt att bloggen har kunnat hjälpa andra som är mitt i karusellen samt att det var skönt att vänner kunde gå in och läsa hur man egentligen mådde när man kanske inte alltid ville träffas eller prata om det. Men allt har ett slut och så känner jag även med den här bloggen.

 

Jag har fått frågan några gånger om jag kan skriva hur Mathias har känt under tiden vi kämpat.

Mathias är inte den som direkt snackar känslor så helt lätt att få honom att berätta har det inte varit men jag vet att han tyckt det varit väldigt jobbigt fast han inte sagt så mycket. Han har i efterhand berättat att det nog var bra att han hade husbygget att gå till och avreagera sig (i sin ensamhet) när det var tufft. Det värsta har varit att se mig så ledsen tycker han. Han har dock hela tiden haft en stark tro på att det en dag ska lösa sig och där hade han ju helt rätt. Tyvärr kan jag inte skriva så mycket mer än så för han är som sagt inte 'känslokillen'. Han har ett starkt psyke och håller det mesta inne och tar främst ut det i ilska, när ingen ser.

 

Den här resan fick ett lyckligt slut i form av ett + på stickan, en lyckad graviditet och en underbar son som tillslut föddes. Kunde det bli bättre? Ja, faktiskt.

För när vi kommit hem från Gran Canaria så dök aldrig min så punktliga mens upp och 3 dagar över beräknad mens så fick vi se ett + på stickan IGEN! Helt otroligt och ofattbart. Vi hade lyckats med att bli spontangravida utan att direkt försöka :)

Chockade över att det helt plötsligt hade löst sig av sig självt och att vår lillfis Hannes skulle bli storebror satt vi som 2 frågetecken i soffan. Nu har det börja sjunka in och idag har vi kommit halvvägs. RUL gjordes 2 juli och allt såg fint ut och kotten (som bebis kallas) beräknas komma 29 november.

 

Galet är det, men sant!

Innan årets slut är vi 2-barns föräldrar. Crazy, fast på ett bra sätt :)

Vi är inställda på att det kommer vara tufft i början eftersom det blir så pass tätt emellan dem, ganska så exakt 1,5 år. Hannes kommer fortfarande vara liten och det tror jag är viktigt att han också ska få vara trots att han blivit storebror. Spännande ska det bli iallfall.

 

Så hur mår Hannes?

Toppen! Det är full fart hela tiden. Han släppte och gick sina första egna steg på 13 månaders dagen och förra veckan släppte det ordentligt. Nu går han eller i princip springer hela tiden och det är inte en lugn sekund! Det är också häftigt att se hur mycket han faktiskt förstår. Han är inte dum den grabben och inget undgår honom verkar det som. Har han sett oss tex koppla på vattenslangen på vattenutkasten en gång så går han dit och försöker göra likadant om han ser slangen ligga 'okopplad'.

Jag har nu "sommarjobbat" 2 veckor av 3 och Mathias är hemma med Hannes. 3ggr har de varit inne i affären när jag jobbat och idag berättade Mathias att när de kom in i affären var det precis som att han sken upp, kollade runt och började ropa mamma. När han väl såg mig blev han jätteglad och då smälte mitt hjärta <3

Man kan säga att han hördes i kön till min kassa: MAMMA MAMMA MAMMA!!! Så härligt att höra :) vet inte om de runt omkring tyckte samma :P

 

Han är allt en liten guldklimp vår Hannes och kärleken till honom är oändlig!

Jag hoppas han en dag läser detta och förstår hur efterlängtad han har varit och hur älskad han är <3

 

Jag vill slutligen tacka alla som följt och peppat oss under hela resan. Tusen tack!!!!
Till er som fortfarande kämpar skänker jag extra kramar och omtankar. Ge aldrig upp!

 

Massa kärlek från Sofia, Mathias, Hannes och Kotten <3

Vi blev också spontangravida efter vi kom hem efter Cran Canaria i julas som förväntas att komma ut om några veckor! :) Har ett ivfbarn som blir 3 år i år.

Åh men va. Grattis grattis. Så häftigt. Ni har haft turen att bli ett sånt där par som man bara hört talas om. Kämpat med första å sen andra bara kom. Många gånger grattis. Spännande med en familj på fyra. Stort lycka till.
Jag hoppas att du kommer in och ger en liten uppdatering i december, januari. Nyfiken på om de blir en pojk eller tös. Kommer iaf kika in :)
kram

Hej vi har lite liknande historier... Vi gjorde oxå ivf o fick en dotter o sen blev vi oxå spontangravida o fick en son 30 nov förra året så vi har ca 22 månader mellan våra två 😃 faktum är så tycker jag inte det är så jobbigt med så tight mellan dom, har inte varit nån avundsjuka alls från dottern.
Jag tror du/ni kommer fixa det galant med två så tätt inpå 😃 det blir lite vad man gör det till.
Åker hannes mkt vagn?? För isf råder jag dig att köpa en syskonvagn för det är helt kanon, vi köpte en o den är guld värd.
Lycka till med kommande bebisen o allt annat
Många kramar Sandra från skåne

Finaste Sofia, utan din blogg som jag följde strikt till en början hade vi nog aldrig orkat med denna orättvisa som har vart så fruktansvärt jobbig.. Vänner som har vänt nig ryggen som inte förstått att jag orkar att ses just under denna jobbiga tid, att ständigt bryta ihop av ilska o i gråt av denna orättvisa har stärkt vårt förhållande tillvarann, att jag inte kunnat berätta för de vänner jag trodde var mina vänner utan att de sagt de vidare till andra har gjort att jag har tagit avstånd från dessa då jag sjönk ända ner till botten... Men jag har kvar mina vänner som inte har varken tjötar eller sms terrat mig utan låtit mig får komma när jag känt mig stark o redo för att ses.. 1 vecka innan ivf behandlingen plussade jag, helt sjukt, försökt över två år, utredningar i 6månader o ändligen en vecka innan östra så kom plusset... Vi fattade inget, trodde inte att de va sant, vi grät, vi skratta o grät igen.. Idag snart v20 Rul om några dagar Skall vi äntligen få träffa vårt lilla pyret, jag ligger 2veckor efter dig.. Jag vill tacka dig sofia för att du har delat med dig av din resa, du har fått oss att förutsätta försöka o sätta igång med ivf, vilket du vet är både psykiskt o fruktansvärt jobbigt, Tack så mycket Fia och all lycka till o grattis önskar till ert andra barn som anländer 2veckor innan oss,
Kram En Höviksnäsbo