I lördags slog Hannes rekord i jag-är-sviiintrött-men-kan-inte-komma-till-ro-och-sova. Vi var på middag hos vänner och han somnade i bilen på väg dit runt 18 och sov kanske 40 min. Runt 20-21 fick han ett mål med ersättning och Mathias fick nattat honom. Han brukar ju somna vid den tiden och sova lite längre. Nej nej, inte då inte! Vaknade efter en kvart och vi försökte få honom att somna om men det gick inte så han fick vara med uppe. Jag gjorde sedan ytterligare ett försök och det var nära flera gånger, för han var ju jättetrött. Men icke! Vid 00.30 åkte vi hem och han somnade i bilen. Tänkte att nu borde han ju vara helt slut och sova länge. Han vaknade igen 03.30 och efter det var det inte roligt! Han hade jättesvårt att komma till ro. Somnade korta stunder men vaknade  snart igen och liksom grät i sömnen. Mathias och jag turades om att försöka lugna och trösta. Närmare kl 06 lyckades vi alla somna och vaknade vid 10. Thank God för det! Hade inte vart människa på hela söndagen annars. Nu när Hannes har varit hostig sover han på Mathias som ligger lite högre upp och då brukar han somna gott. Mathias verkar inte ha något emot det utan i princip vilja det och inte mig emot. Jag sover bäst "själv". 

 

Hoppas på att någon form av nattsömns rutin kan infinna sig så småningom. Även dagtid hade underlättat om det fanns någon form av sömnrutin men det verkar ändra sig från vecka till vecka. Bara att hänga på :) 

 

I lördags var det ju kanelbullens dag och jag stod i valet och kvalet om jag skulle våga mig på ett bullbak då jag var ensam med Hannes. Jag valde att göra det! Gick hyfsat bra ändå. Han sov igenom starten men vaknade lagom till första jäsningen var klar och det var dags att baka ut bullarna. Typiskt! Inget solskenshumör var det heller utan lite lätt gnälligt. Satte han i sulkyn (fick en sulky i doppresent som är perfekt att ha inne just nu) framför TV'n till en början och hoppades på att kunna få bakat ut bullarna. Hannes tyckte inte riktigt samma utan satt och gnällde tills jag snällt hämtade honom. Hade ni sett mig baka då hade ni förmodligen skrattat. För att baka bullar samtidigt som man försöker underhålla en snart 5 månader gammal bebis ser nog rätt roligt ut :) Lyckades med nöd och näppe få in bullarna i ugnen innan illvrålet började. Pheeeew!