Förlossningsberättelse
Tisdag kväll 13/5
Jag dricker min fjärde kopp hallonbladste (började på måndagen) Mathias och jag kryper upp i soffan och ska titta på en av de 3 filmer vi hyrt. Det blev att vi tittade på en skräckfilm, The Conjuring. Riktigt läskig film!
Vi går och lägger oss vid ca 00.00
Onsdag 14/5
ca 01.30
Jag vaknar av att jag måste springa på toa. Väl på toaletten börjar det rinna något som inte bara känns som kiss. Vattenavgång tänkte jag direkt! Väckte Mathias och berättade och sedan ringde jag till NÄL. Jag berättade vad som just hänt men att jag inte kände av några värkar eller liknande än. Hon gav rådet att lägga en handduk i trosorna och försöka sova lite till. Jag var välkommen att ringa tillbaka när jag ville. Jag går och lägger mig igen men har svårt att somna. Sakta men säkert kommer en molande värk i magen krypande.
ca 03.00
Jag får återigen springa till toaletten och den här gången är det ingen snack om saken. Det är definitivt vatten som kommer och den här gången mycket mer än innan. Jag ringer till NÄL och berättar vad som hänt och att jag nu börjat få liksom mensvärk. Hon bokar en tid till oss på NÄL 13.30 för att kontrollera om det nu är vattenavgång. OM jag inte kommer innan då vill säga. Får rådet att ta två alvedon och försöka sova. Jag tar tabletterna och kryper ner i sängen igen. Blir lite pirrig i magen av att veta att inom 3 dygn får vi träffa vår bebis. För det hade vi ju lärt oss på föräldrarutbildningen att om vattnet gått och förlossningen inte kommit igång inom 3 dygn sätts man igång pga infektionsrisk. Jag har väldigt svårt att somna om jag ens gör det överhuvudtaget. Mathias somnar gott mellan varven iallfall.
ca 04-04.30
Nu börjar jag känna en smärta jag succesivt börjar förstå är värkar. Mobilen åker fram och jag börjar använda värktimern jag laddat ner. Det är mestadels 4-5 min mellan värkarna ibland något längre.
05.00
Jag "sparkar" upp Mathias och säger att vi måste försöka få i oss lite frukost om det nu är så att det faktiskt är en förlossning på gång. Han gör frukost medans jag andas igenom värkar och ringer NÄL ytterligare en gång. Jag berättar att jag nu har värkar och hon avbokar vår tid 13.30. Hon tycker vi ska kämpa på hemma och ringa när vi känner att vi måste åka.
05-07
Jag kämpar på med värkarna som såklart gör ont men är hanterbara. Det är allt mellan 5-3 min emellan. Klockan 7 känner jag att nu får vi åka. Det är ju ca 45 min till NÄL och nu är det ju faktiskt rätt tätt emellan.
ca 08.00
Vi kommer till NÄL och i bilen upp har jag haft värkar med ca 3-4 min emellan. Det tar sin lilla tid att ta sig från parkeringen upp till förlossningen då jag behöver stanna med jämna mellanrum för att ta en värk. Väl uppe på förlossningen blir vi visade till ett väntrum. Tyckte det var riktigt jobbigt att stå där och andas igenom värkar då två andra gravida med sina respektive satt så lugnt och väntade. Tänkte att de måste nog vara där för igångsättning eller liknande. Vet inte hur länge vi väntade men tillslut kom en barnmorska och hämtade oss och så fort vi började gå mot ett rum började jag tok-spy. Som tur var hade jag en påse i handen.
Vi blir visade till ett rum och från och med här har jag dålig koll på tider och liknande men kan nog uppskatta ungefärliga tider för de olika hänelserna. Mathias har också lite dålig koll då han hade fullt sjå med att hjälpa mig genom värkar.
ca 8.30
Vi får vårt rum och jag var nervös över hur mycket jag var öppen. Tänk om de skickar hem oss?! Fast med så här täta värkar kan de väl inte göra det. Eller?
Jag blir uppkopplad med ctg för att kolla hur bebis mår och mina värkar. Efter 30 min kommer BM tillbaka och konstaterar att bebis mår bra och hon ska undersöka hur mycket jag är öppen. Jag är öppen 2 cm. Hon frågar om smärtlindring och jag berättar att jag bara vill ha lustgas men är öppen för epidural om jag känner att det blir för jobbigt. Då jag inte är öppen så mycket än får jag ingen tyngre smärtlindring utan får jobba på lite själv. BM går och vi blir ensamma. Jag står och hänger på den där gåstolen och tar värk efter värk. De kommer tätt och jag hinner knappt ta det lugnt emellen känns det som.
Tillslut känner jag att de börjar bli strakare och vi ringer på BM (har ingen aning vilken tid detta är). Jag får värktabletter och en spruta med något lugnande och avslappnande. Hjälper knappt och vi fortsätter jobba på. Barnmorskan försvinner och vi blir ensamma igen.
ca 11-12 (svårt att komma ihåg)
Det börjar bli jobbigt nu och vi ringer på BM. Hon undersöker mig och blir överraskad att jag "redan" är öppen 5 cm. Nu får jag börja med lustgas om jag vill. YES! Jag var lite nervös över detta då man hört så mycket olika om just denna. Vissa älskar den men vissa inte. Jag tyckte den var bra! Vi blir lämnade igen.
I två timmar är vi nog själva och jag använder lustgas. Blir mer och mer 'väck' och svamlar massor. Jag kommer ihåg att jag ville säga så mycket men jag fick liksom inte ihop orden till fullständiga meningar. Mathias har sagt efteråt att vi skulle spelat in mig för jag sa tydlien massa roliga och konstiga saker :P
ca 14.00
Mathias ringer på BM igen och undrar hur länge man kan hålla på med den här lustgasen innan det börjar bli skadligt :P han tyckte kanske jag svamlade väl mycket. De frågar om jag vill ha epidural och jag svarar: ja tack! Känner att orken börjar tryta och allt är väldigt dimmigt. Kanske den kan få mig att samla kraft inför vad som komma skall. BM försvinner igen för att kalla på narkosläkare som ska sätta denna. Han kommer så småningom. Mathias har berättat att han presenterade sig och undrade vad barnmorskan var för hon skulle tydligen assistera då eller vad det va. Väntade en stund sen fick han gå och leta efter en barnmorska.
Det var tydligen fullt upp denna dag därav fick vi vara själva så mycket och det var spring hit och dit.
Tillslut kom en annan BM än den vi haft. Har ett svagt minne om att hon var äldre och lite bestämd i tonen vilket också Mathias bekräftade sedan. Jag gillade henne inte. Hon var lite barsk och ville minsann undersöka mig och då var jag visst öppen 9 cm och det var försent att sätta epidural.
Här någonstans kommer barnmorskan vi hade från morgonen förbi och säger lycka till då hennes skift är slut. Hon ber också om ursäkt att hon inte har varit hos oss så mycket.
ca 15.00
Jag är öppen och det är dags att börja krysta. Vi får en ny barnmorska och även en läkarstudent är med. Hon tipsar om att jag kan stå och hänga i gåstolen för att få barnet att komma längre ner i bäckenet. Jag står nog upp i ca en timme och krystar. Under detta får jag inte riktigt till det med lutgasen och jag har svårt att känna precis när jag ska krysta men jag gör tydligen rätt ändå.
ca 16.00
Jag lägger mig ner men ändrar rätt så snabbt position till sidan och upp med benet. Jag får som sagt inte till det med lustgasen så jag kör utan. Den här sista tiden är jobbig! Jag krystar och krystar och det känns inte som något händer. Jag tänker att ungen kommer aldrig komma ut! Jag börjar bli trött. När huvudet börjar närma sig gör det så ont, är obehagligt och jag skriker som bara den, något jag faktiskt inte trodde jag skulle göra. Jag är beredd att ge upp. Jag orkar inte! Snitta mig! Få ut ungen! Fraser som kommer efter varje krystvärk.
16.59
Huvudet kommer och liksom fastnar och jag får vänta på nästa värk men sedan är han ute. Vilken känsla när allt bara släpper och kommer ur en. Det är över, vilken lättnad! Blir fasktiskt förvånad när de säger att: Grattis, det är en pojk. Va? En pojk? Hihi, tänk vad många som hade fel.
Navelsträngen är såpass kort att jag inte kan få upp honom på bröstet utan det får först bli på magen. Mathias får klippa navelsträngen och då får jag upp detta mirakel på bröstet. Kladdig och go :)
Barnmorskan berättar då att jag tyvärr brustit och hon vill att en läkare ska titta på det. Jag får någon bedövning och efter en stund får jag ju även krysta ut moderkakan.
Läkare kommer, tittar, och de säger att jag måste opereras. Jaha? Jag är såpass trött och tagen att jag inte ens orkar reflektera över det. Ligger mest och myser med vår pojk. Eftersom jag ska opereras får jag inte äta eller dricka. Vi bestämmer då att vi väger, mäter och får våra mackor efter operationen.
Timmarna går och vi väntar fortfarande på att jag ska rullas ner för operation. De har tydligen fått in någon tvillingfödsel som tar tid och det är därför jag får vänta. Klockan blir 18,19,20 och tillslut kommer barnmorskan in och mäter, väger samt tar temp på Hannes. Mathias får även de efterlängtade mackorna och han ber om ursäkt stackarn för att han äter medans jag får titta på.
21.45
Äntligen rullas jag iväg. Det är bestämt att jag inte ska sövas då jag så snabbt som möjligt kan få komma tillbaka till Mathias och Hannes. Jag ska nu få ryggmärgsbedövning istället. Rullas in i salen och flyttas över på en annan brist och ska precis göras iordning för att få bedövning när ett annat fall kommer in och min operation sätts åt sidan, igen. Jag rullas till uppvak och få ligga där och vänta på min tur. Slumrar till lite då och då.
00.15
Jag blir hämtad. Äntligen min tur! Får hoppas över till den andra bristen och lägga mig i fosterställning för att få bedövningen. Gråter en skvätt och tycker synd om mig själv för att jag drabbats av det här. Två läkare, en äldre och en yngre, opererar eller syr ihop mig. Jag ligger utslagen och vill bara upp till mina killar. Sedan rullas jag till uppvak igen och få ändå ligga där i två timmar!
02.45
Jag får komma upp BB och mina killar <3
Stackars Mathias hade haft det rätt tufft med en inte så nöjd kille de första timmarna men tillslut somnade han. Tur att jag fick ammat lite innan jag blev opererad. Jag fick då mina efterlängtade mackor :) Var såååå gott då jag inte ätit sedan 05.00 dygnet innnan
Så vad var det som hände med min bristning? Kände att jag inte var så väl informerad och visste knappt vad som hänt. På fredagen fick jag pratat med en sjukgymnast som berättade vad som hänt och vad som händer efter.
Sfinkterruptur
I samband med förlossningen fick jag en bristning av ändtarmens ringmuskel, en så kallad sfinkterruptur. Bristningen är sydd och bör läka inom 4-6 veckor. Så stod det i informationsbladet jag fick.
Mindre roligt att behöva drabbas av detta men jag hoppas på god läkning och att jag inte besväras av detta framöver. Är frustrerande att ha ont och känna att jag inte kan göra så mycket som jag vill. Jag bör inte lyfta tungt och jag får vänta med kraftigare fysisk träning tills efter återbesöket om ca 8 veckor. Hopp, löpning och tung styrketräning bör jag vänta med i åtminstone 3-4 månader, gärna 6 mån. Korta promenader får det bli till en början och öka sträckan successivt.
Det känns lite tungt emellanåt att jag drabbats av detta men jag fick ju något helt fantastiskt för det. Som sagt så hoppas jag på god läkning och sedan måste jag vara duktigt på att sköta bäckenbottenträningen så ska jag nog bli helt återställd.
Ja,så här gick det alltså till när vår oerhört efterlängtade son Hannes kom till världen <3
Kommentarer
Sofia
Grattis till er fina pojke! Och tack för att du delar med dig av förlossningen. Påminner lite om min förlossning förutom att den fick avslutas med sugklocka. Fick också en sfinkterruptur och blev opererad efteråt. Mys nu ordentligt och lycka till med det lilla livet :)
Svar:
thewaytoyou.blogg.se
Camilla
Tack för att du delar med dig! Jag suger åt mig alla förlossningsberättelser som en svamp nuförtiden. Låter som en bra förlossning, förutom sfinkterrupturen på slutet.
Starkt att du klarade dig hela FL med bara lustgas!
Nu ska jag snart klicka hem hallonbladste!
Svar:
thewaytoyou.blogg.se
Hannah
Detta inlägget kommer jag läsa många gånger, så slipper du berätta allt för mig om och om igen 😜 Underbar läsning!
Hannah
Detta inlägget kommer jag läsa många gånger, så slipper du berätta allt för mig om och om igen 😜 Underbar läsning!
Cicci splender
Hej Sofia!
Har läst din blogg i några veckor och tycker det är skit starkt av dig/ er att vara så ärliga med eran resa mot Hannes (grattis till en fin pojke också). Riktigt intressant att läsa din så ärliga förlossnings berättelse, ingående och bra skrivet! Ser fram emot att fortsätta läsa om hur ni har det om dagarna! Kram, cicci
Svar:
thewaytoyou.blogg.se
Cicci
Jag var på mitt Rul idag och vi ska också ha en pojke i höst :).
Så ännu mer spännande att följa eran tid nu! Kram
Svar:
thewaytoyou.blogg.se
Trackback
