Tack!

På bloggens 1-årsdag valde jag att dela med mig av den på facebook.

Jag har gjort det en gång tidigare i början av skrivandet men fick kalla fötter och tog bort statusen ganska fort. Jag vet att en del jag känner började läsa redan då. Igår kände jag mig dock redo för att berätta för de som vill läsa. 

 

Det var en hel del som ville läsa som ni kanske ser :) WOW!

Jag vill passa på att tacka för den otroligt fina feedbacken jag fått och det gör att mitt beslut känns ännu mer självklart. Att dela med mig av vår resa. Att tex få ett mail av en tjej som berättar hur hon och maken är i startgroparna på samma resa, men efter att hon läst min blogg fått mer ork att fortsätta värmer så otroligt mycket. Jag önskar ingen att gå igenom det vi gjort men kan bloggen hjälpa andra att kämpa och försöka nå det mål vi nu börjar närma oss är jag både glad och stolt. Ofrivillig barnlöshet är vanligare än vad man tror. När vi hoppade på IVF karusellen kunde jag knappt ana hur många det fanns som faktiskt befinner sig i samma situation. Det finns många IVF bloggar och jag läser en del och jag vet att några läser min. Vi är som en liten IVF familj som stöttar och hejar på varandra. Det känns så oerhört skönt att ibland få ventilera tankar med andra i samma situation. 

Vår resa är inte slut än men vi är på väg. Jag kan fortfarande känna oro över hela situationen och jag är rädd att snubbla på mållinjen. Jag försöker dock hela tiden att tänka positivt och framåt.

 

Nu när jag valt att länka på facebook är det där med att vara anonym inte så viktigt längre. Jag vet ju ändå att det var många som känner mig som läste innan. Att mina vänner läst har på ett sätt varit bra tycker jag. Vi har ju varit väldigt öppna med vår situation bland familj och vänner och när det vart som jobbigast och man helst inte vill svara helhjärtat på frågan: hur mår du? har det varit bra att de kunnat läsa på bloggen.

Jag bjuder nu på en bild :)

 

Här är vi! Huvuspersonerna i denna blogg, och bebis då såklart <3 

Hej!
Tack för en bra blogg och för att du delar med dig av ditt liv.
Jag och min sambo är i precis samma situation, och vi kämpar fortfarande för att få en liten.
Det är verkligen som du skriver att innan man började denna resa kunde man inte ana hur många det var i samma situation.
Jag blir så glad av att läsa att ni har lyckats.
Kram Emma

Det var starkt gjort. Jag undrar om jag någonsin kommer att våga berätta om vår resa. Men jag hoppas på det. :)
Kram

Hej,

Vad modigt gjort :) Bra att folk får se verkligheten, ofrivillig barnlöshet behöver få uppmärksamhet på alla sätt!

Vad fina ni är förresten :)
KRAM
Kram

Oj, vilket hopp! Har funderat på att göra det samma, men blir lite rädd att folk kommer se en som värsta psykot. Sedan har jag knappt koll på vilka som är mina vänner på FB. Det känns tryggt med den lilla läsarkrets jag har :)

Vad roligt att få ett ansikte på er. Jag har följt din blogg ett tag, vet inte hur jag hittade hit (familjeliv?) och har verkligen hoppats att det skulle bli er tur, underbart att se att ni lyckats. Kram

Vad skönt för er att kunna vara så öppna, att ni är på samma våglängd i detta ämne... här är mannen inte alls redo, undrar om han någonsin blir det...jag hade gärna varit mer öppen för att sprida kunskapen kring ofrivillig barnlöshet.. ¨ni är fina tillsammans :)
kram