Mammaledig
Min första vecka som mammaledig börjar gå mot sitt slut. Eller kan man kalla det för mammaledighet redan nu? Nu är jag ju inte sjukskriven längre utan är ledig för att jag ska bli mamma. Hur som helst har jag väntat på det här sååååå länge. Tänk att jag trodde denna vecka skulle infinna sig redan år 2010 men ack så fel jag hade.
Nu så här 4 år senare börjar jag ändå acceptera vår resa mer och mer. Kanske det faktiskt är så att saker och ting händer för en orsak? Det kanske var så att vi skulle hinna klart med huset osv?
De första 1,5-2 åren som ofrivilligt barnlösa ,då jag var 23-25år, tycker jag nog så här i efterhand var bra att vi inte var gravida (även om ett barn självklart skulle vara välkommet och vi försökte). För de åren fick vi tagit vara på tiden som två och kunde festa och åka iväg på roligheter utan att något satte stopp. Det var nog först efter 25 som iallafall jag kände att jag började lida av den ofrivilliga barnlöseheten. Det året började IVF karusellen snurra och barn föddes och blev till på löpande band runt omkring oss.
Men det löste ju sig tillslut :)
Jag är ganska nyss fyllda 27 år och om ca 7 veckor kommer vårt efterlängtade lilla knyte <3 Lycka!
Mysig stund tillsammans alla 3 <3
I tisdags var vi på föräldrarträff nr 2 och denna gången gick vi igenom förlossningen.
Vi pratade om förlossningens olika faser samt vilka typer av smärtlindring det finns. Vi fick även se en förlossningsfilm där de följde 2 par under deras förlossning. Ingen 'close up' film som tur var!
Var lite nervös att jag skulle bli mer orolig efter att ha sett filmen då jag hittills känt mig väldigt lugn inför vad som komma skall, men det blev jag inte. Det var en bra film och de två paren verkade lugna och det var ingen panik någonstans. Sen är ju såklart ingen förlossning den andra lik men jag känner mig positivt inställd till det hela vilket jag tror är A och O.
Kommentarer
Jonna
💛
Emelie
Hej! Jag och min man har fått besked om att IVF är vårt ända sätt att kunna bilda familj. Jag har följt din blogg under en lång tid, den ger mig hopp och styrka att orka att fortsätta kämpa! Tack för att du delar med dig! :)
Svar:
thewaytoyou.blogg.se
Trackback
