Min första vecka som mammaledig börjar gå mot sitt slut. Eller kan man kalla det för mammaledighet redan nu? Nu är jag ju inte sjukskriven längre utan är ledig för att jag ska bli mamma. Hur som helst har jag väntat på det här sååååå länge. Tänk att jag trodde denna vecka skulle infinna sig redan år 2010 men ack så fel jag hade.

Nu så här 4 år senare börjar jag ändå acceptera vår resa mer och mer. Kanske det faktiskt är så att saker och ting händer för en orsak? Det kanske var så att vi skulle hinna klart med huset osv? 

De första 1,5-2 åren som ofrivilligt barnlösa ,då jag var 23-25år, tycker jag nog så här i efterhand var bra att vi inte var gravida (även om ett barn självklart skulle vara välkommet och vi försökte). För de åren fick vi tagit vara på tiden som två och kunde festa och åka iväg på roligheter utan att något satte stopp. Det var nog först efter 25 som iallafall jag kände att jag började lida av den ofrivilliga barnlöseheten. Det året började IVF karusellen snurra och barn föddes och blev till på löpande band runt omkring oss. 

 

Men det löste ju sig tillslut :) 

Jag är ganska nyss fyllda 27 år och om ca 7 veckor kommer vårt efterlängtade lilla knyte <3 Lycka!