Var i handbollshallen igår och tittade på vårt herrlag som spelade match. Träffade bl.a två tjejer jag spelat ihop med för några år sen varpå de frågade om jag hade börjat spela igen (hade uppehåll under husbygge m.m). Jag svarade då att jag började träna igen i augusti men precis slutat för jag väntar barn. De blev såklart jätteglada och grattade. Efter jag sagt det så kändes det verkligen som jag suttit och ljugit. Vad sa jag nu? Är jag gravid? Va? Nä? Eller jo!!! 

Tänk att en sån fantastisk sak kan vara så svårt att förstå?! Just nu känner jag ju verkligen ingenting så ett ultraljud på onsdag är efterlängtat. Vill se vårt lilla mirakel igen ❤