Otålig som man är kom första tårarna rätt tidigt, i mars 2010.

Jag hade på morgonen suckat högt då den tredje ovälkomna mensen kom. Bara någon timme efteråt ringer en person som står mig nära. Med panik i rösten och gråten i halsen berättar hon att hon precis testat positivt, hon är gravid. Jag försöker lyssna och förstå men helst av allt vill jag bara lägga på, skrika, gråta, slå på något! Hon väljer sedan att göra abort. Ett beslut jag förstår till 100% med tanke på situationen. För mig kändes det tungt, jobbigt och det var första gången i det här sammanhanget som jag tänkte, fan vad livet är orättvist!