Efter att ha varit lite seg och fått vänta massor pga få läkare på vår mottagning är vi tillbaka, ett år efter första ropet på hjälp. Vår läkare konstaterar då att han inte kan göra mer utan skickar en remiss till Sahlgrenska.

 

Under våren 2012 föds fler bebisar runt omkring oss och jag pendlar från överlycklig vän till avundsjuk vän med blödande hjärta... Jag älskar barn! Därför blir det en så konstig situation och känsla när mina vänner får barn. Jag är så fruktansvärt glad och lycklig för deras skull men den glädjen liksom krockar med sorgen över att vara ofrivilligt barnlös. En sorg som på något vis äter upp lyckan och jag kan inte glädjas fullt ut över mina vänners graviditeter. Jag hatar det! Det känns förbannat jobbigt att känna så och jag vill inget hellre än att dela deras glädje över livets största händelse, men det går inte riktigt....inte så mycket som jag vill! Känner mig som en dålig vän....men jag hoppas de förstår.