Ingen glad gubbe idag heller men det hade jag heller inte räknat med. Är många känslor som far genom kroppen inför nästa försök. Jag försöker vara lugn, glad och positiv men egentligen är jag mest rädd. Rädd för att vi ska misslyckas ännu en gång. Rädd för att inte något av våra embryon ska klara upptining. Rädd för hur jag kommer att reagera och må om vi misslyckas. Det är inte klokt vad mycket vi ska behöva gå igenom när vissa löser det så himla lätt! Suck...!

Nä,upp med mungiporna nu och kämpa!

 

En annan sak som kom över mig i veckan var att jag på kvällen var helt slut! Slut på energi. Det går åt så fruktansvärt mycket energi att försöka se framåt och vara glad. Vara som "vanligt". Sen så hjälper väl inte ett husbygge och tillfälligt boende utan rinnande vatten direkt till med att energiboosta mig. Klarar mitt ❤ och jag det här kommer vi klara vad som helst! Det är ju positivt 😉