Väntan...
Jag har gått och väntat på ett telefonsamtal om att de löst en läkare i helgen och att de visst kan görs en återföring. Men icke... Det är verkligen så att vi måste vänta. Igen.
Det börjar bli en vardag det här med att vänta. Trodde att jag skulle vänja mig men det blir nästan värre. Jag liksom känner hur tid bara går och går. Kvar står jag och stampar, aldrig på väg framåt.
Helg igen och "bara" en vecka kvar på semestern. En vecka går fort tycker jag och då gör nog 4 veckor det med. Hoppas jag!
Kommentarer
Elin
Väntan är riktigt jobbig! Aldrig veta när var eller hur!
Styrkekram!
Camilla
Men skräp!
Trackback
