Då var det dags igen. Dags att bygga upp ett hopp. Ett hopp om liv.
Har under sommaren verkligen försökt att njuta och koppla bort vår situation men det ÄR och har varit svårt. Det som glädjer mig mest är att vi nu är inne i huset och jag har fått mer tid ihop med M.
Vi kom igår hem från en helt underbar vecka på Lefkas. En resa för att försöka läka våra hjärtan efter tuffa år med ofrivillig barnlöshet och husbygge.
Det läker inte så fort men det var ändå så skönt att få komma bort och bara vara vi två.
Nu är det alltså dags igen.
Vår frysåterföring närmar sig med stormsteg. Började igår använda ägglossningsstickor och jag hoppas på en smiley i veckan!
Vi har 7 st embryon i frysen efter vår andra IVF och jag hoppas innerligt att någon av dem är DU.
Jag är förväntansfull med samtidigt skräckslagen! Rädd för att bygga upp ett hopp som kan rasa så fort. Jag vill hoppas men ändå inte. Rädd för smärtan, i hjärtat.
Jag vet dock att det är enda sättet jag kan hjälpa till. Att hoppas och tro är min enda del att bidra med i detta fall. Jag kan inte göra mycket annat. Tro, hopp och kärlek ❤
Bild från en fantastisk solnedgång på Lefkas