Ja, inte heller denna gången lyckades vi :/ i onsdags var hon på besök igen. Lika ovälkommen som alltid, suck :(

Försöker se fram emot denna cykel och frysåterföring men det är tungt nu, kämpigt!

 

Var på kalas i lördags hos en vän som fyllt 25. Hade sett fram emot det och att träffa massa vänner. På jobbet tidigare under dagen slog det mig! Vi kommer vara det enda paret där utan barn. Började genast känna mig obekväm och inte alls sugen på att gå fast jag visste att jag måste. Väl där steg obehaget så fort jag klev in genom dörren. Det var barn överallt! Från 1.5 månad - ca 2 år. 7 st närmare bestämt. Drog på mig masken och spelade på vilket gick rätt bra ändå får jag säga. Minstingen på 1.5 månad fick somnat i min famn och det var både mysigt och hjälpande på något vis.

 

Men jag kan ändå inte sluta tänka på när i hela fridens namn vinstlotten ska falla på oss?!? Jag tror jag blir tokig snart av längtan!