Fredagen 30/10 kl 11.32  (i vecka 35+4) ville lillebror Lowe se dagens ljus!

Han vägde 2705g och var 46 cm lång. Han hade lite svårt med andningen i början men klarade sig utan cpap redan på fredag kväll. Han fick ligga på neonatal avdelningen och på söndagen fick vi ett föräldrarum där så vi kunde ha honom hos oss men ha personalen i närheten när det skulle sondmatas. På tisdagen fick vi åka hem men med hemsjukvård vilket betyder att man fortfarande är inskrivna på neonatal men är hemma och kommer till sjukhuset på kontroller. Vi har bara behövt sondmata honom en gång hemma (då han var för trött för att amma) sen har amningen funkat väldigt bra! Så i måndags togs sonden bort och vi blir med största sannolikhet utskrivna från neonatal på fredag. 

 

Så hur gick då allt till när Lowe valde att göra entré?

Gick och la mig sent (som vanligt) onsdag kväll eller snarare torsdag för klockan hade nog närmat sig 00.00. Sov väl högst 30-45 min innan Hannes vaknade och var ledsen i sitt rum. Hämtade in honom till oss och försökte somna om men det gick inte! Hade först sånna myrkryp i benet att jag höll på att bli tokig och sen efter en stund började jag känna en molande värk och tryck neråt. Min första tanke var att bebis höll på att böka sig neråt och fixera sig men efter en stund slog det mig att det måste vara värkar som kom med jämna mellanrum. Men va? Nu? Det är ju bara den 29.e oktober! Fick laddat ner värkappen och när jag var säker på min sak ringde jag förlossningen. Eftersom vi hade ett planerat kejsarsnitt 20/11 tyckte de att vi skulle komma in direkt.

Jag hade valt att göra snitt pga den bristning jag fick vid Hannes förlossning, Kände en oro över att föda vaginalt särskilt nu  när det blev så tätt mellan dem.

 

Vi fick ringt Mathias mamma som fick komma och passa Hannes och vi åkte till sjukhuset. Bilresan upp gick bra. Hade värkar men de var inte så intensiva utan helt klart hanterbara. Båda var förväntansfulla, skulle vi få träffa vårt andra barn redan idag? När vi kom fram blev jag uppkopplad på ctg och värkar hade jag ju med de var fortfarande hanterbara. Eftersom det ändå var ett par veckor kvar av graviditeten så bestämdes det att jag skulle få en brikanyl spruta + någon tablett för att se om värkarna upphörde. Det gjorde dem och en läkare undersökte mig vilket visade en lång fin livmodertapp så det var nog bara falskt alarm. Vi åkte hem. Lite snopna över att åka hem utan bebis men det var ju ändå det bästa för barnets skull.

 

Var bortbjudna på kvällen så då hann jag inte riktigt reflektera över om värkarna hade kommit tillbaka men jag tyckte ändå jag kände någonting. Mycket riktigt drog det igång så fort jag lagt mig i princip (ca kl 23). Upp och ringa till förlssningen igen och de tyckte att det var lika bra att komma dit för det verkade ju faktiskt som att bebis hade bestämt sig för att titta ut lite tidigare. Ringa till farmorn som kom till oss och iväg igen. Denna bilresa var inte alls lika 'behaglig' som natten innan. Nu var värkarna tätare och mer intensiva. De här värkarna var jag tvungen att "ta" och andas mig igenom. Väl inne på förlossningen kopplades jag upp igen och efter en stund blev jag också undersökt vilket visade sig att jag var öppen 3 cm. Den här förlossningen var faktiskt igång! Eftersom vi hade bestämt oss för kejsarsnitt (jag ville verkligen inte ändra på detta för nu var jag inställd på det) så fick läkaren anmält detta men det var en hel del operationer före så vi fick aldrig något svar på när det skulle bli av. Fick då brikanyl igen för att stanna upp det hela men det hjälpte inte lika bra som natten innan då det helt stannade av utan jag fick fortfarande värkar med jämna mellanrum fast inte lika intensiva. Vissa var värre än andra. Vi fick vänta och vänta och inte förrän runt 11 på fredag förmiddag blev vi inrullade till operationssalen och 11.32 är han född <3

Hade värkar fram tills de satte ryggmärgsbedövningen så sammalagt ca 12 timmar.

Fick bara se honom som hastigast sen fick de skynda iväg med honom för hjälp med andningen medans jag syddes ihop.

Så gick det till när Lowe kom till världen :)

 

Får nästan nypa mig i armen för att fatta att jag inte drömmer. Från att ha kämpat i 4.5 så har vi nu 2 underbara pojkar, Helt otroligt! Jag är så oerhört tacksam för att jag får uppleva detta <3